story board

Solen går upp över krönet där vi låg och sov tillsammans bara för tre dagar sedan, men nu är du borta. Utan att jag hann uppfatta vad som hänt var du bara som bortblåst, borta med vinden. Jag sätter mig på farstutrappan första steg och tar upp en cigarett ur ett paket som någon glömt kvar, jag tänder den med tändaren som låg i paketet. Det var två år sedan jag slutade röka och jag hostar vid de första blossen. Det smakar illa men det gör ingenting, ingenting spelar för tillfället någon roll. Jag känner hur en nickokick lugnar mina stressade nerver för ett ögonblick, men sorgen finns kvar och en tår börja rinna ner för min solbrända kind. Klockan är fem på morgonen och jag har inte sovit mer en ett par oroliga timmar. Mina tankar kretsar kring det jag för några dagar sedan skulle vara för evigt. fler tårar rinner ner för min kind och jag torkar bort dem med yttersidan av min vänstra hand. Jag släcker cigaretten med min gula ballerinasko som sett sina bästa dagar. Jag blir yr när jag ställer mig upp och allt snurrar och jag börjar känna mig illamående. När yrseln släpper börjar jag vandra mot bryggan, "varför" är den ständiga frågan som ekar i mitt huvud. Varför måste jag falla så hårt, Varför kan han inte vara här, låta sin hand vila på min midja och sedan dra mig närmre honom. När jag når bryggan sparkar jag lätt av min skor på bryggan och sätter mig vid bryggans kant och låter fötterna svalka sig i vattnet. Tröttheten tränger sig på och mina ögon är blodsprängda av både trötthet, tårar och gårdagens föe änge sedan uppdruckna vin.

Jag är här nu, han log sitt sneda leende och blinkade med ena ögat samtidigt som han drog mig närmare. Vart är vi? frågar jag. Jaa, man skulle kunna säga att det inte spelar någon roll. Men om du absolut vill vet så kan vi väl vara någonstans vid medelhavet sa han. Men det är ju inte ens varmt, sade jag. Nehe, strunta i det då. Det blev tyst en lång stund och jag tittade mig omkring och alla färger verkade starkare än vanligt. Vi var inne i salen där vi träffades första gången. jag mötte hans ögon igen och jag ställde mig på tå för att låta våra läppar mötas men precis vid samma ögonblick det skulle ske var han borta. Tavlorna i salen började ramla ner från väggarna och golvet började sprickan och nu föll jag hjälplöst. Jag skrek med inge kunde höra mig. 

Leila, Leila, vakna upp, kom igen nu Leila, här kan du inte ligga