Hej oh, lets go!
för övrigt har jag varit på min första intevju till mitt skolarbete, jag känner väl att det var nog som förväntat men jag tycker ändå att prästen borde ha svarat lite bättre. Hon verkade inte så insatt i frågan om homosexuella och hon hade inte tagit stälning till frågan.
kort inlägg idag men jag måste faktiskt sova, men först en snabbis på bdb och ansiktsboken..
sussa sött..
SHIT!
Jag insåg att jag glömmt publicera ett inlägg från förra veckan, så gör jag det istället.
Vill tillägga att låten "Om du lämnade mig nu - Lars Winnerbäck Feat. Miss Li" är en oförglömerligt låt, den får mig att känna mig lugn även fast låten är rätt sorglig. Men den handlar om kärlek och hur svårt det är att glömma...
Det fnns en person som jag inte glömmer, även fast det var så länge sen. Även fast vi aldrig var ett par så fick han mig att känna som om jag vore guld värd. Hans ömhet är den bästa jag varit med om, aldrig har jag känt mig så förlorad som när jag var med honom. Jag skulle vilja säga att det var kärlek vid första ögonkast, men så var det ju inte. Det var jag som var alldeles för slirig för mitt eget bästa som tog den spinkiga killen med dem lockade ögonen. När jag insåg vad jag hade gjort, ångrade jag nog mig lite, kompisarnas blickar när vi satt på en stol och kysste varandra. Men ändå så brydde jag mig inte, jag behövde ett strul och han fick nästan se ut hur som helst, killen skulle få ge mig uppmärksamhet ett tag. Men hur kunde jag veta att jag fått tag i en sådan kärleksfull kille, ja han betedde sig som om vi var kära på riktigt, vilket gjorde mig upprymd av något som jag aldrig känt förut. Därför kommer jag aldrig kunna gömma honom, jag fortsätter också hoppas på att vi kommer att mötas igen. Men jag kan vänta ett tag till, jag tror att jag skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka känslan av att han vinner mitt hjärta än en gång.
God natt och kärlek säger jag till dig som kanske någon gång läser detta. För det här var väldigt kortmen dock så personligt inlägg från min sida.
Ny vecka och kanske några möjligheter..
Helgen som varit blev det faktiskt noll med bloggandet, så därför så tänkte jag dra en snabb resumé,
Fredag, jag drog hem till bine för att kolla på Idol och sedan dra hem när hon och lelle som fyllt myndig skulle dra ut på konrad. vi kollade på Idol och senare på kvällen så ringer Jempa och säger att hon hänger med ut, för hon hade inte blivit utagen till matchen (stackarn), i alla fall så kom jag också på att jag kunde hänga på eftersom de skulle dra ut innan 10 och då är det gratis inträde och jag hade ju ändå inget bättre för mig. Så det blev en nykter utekväll för fröken Gustin, det blev det däreemot inte för en viss sabine lindfors, har jag någon gång sett henne fullare? svar nääej. Hon är den typn som nästan alltid är nyktrast och den som har kontroll över sig själv. Men 35min på konrad och hon hade dragit i sig 2 shots och 2 drinkar, det är nog rekord för henne. Men kul var det, hon blev så himla social och rolig. Ibland lite för rolig kanske, när vi drog från konrad drog vi till donken och där träffade vi lite KG-folk och jag tror bine hördes och syndes mest där, tätt efter lelle som hade dargit i sig en del själv också. Jag och Jempa var iaf nyktrast den kvällen och hade väldigt roligt åt bine och lelle. Kvällen var helt OK för att vara en nykter kväll och the thing denna kväll var när bine släppte loss alla hämningar i buren för en gratis shot, haha!
Lördag bev en hemmaslappardag med först lite städning på dagen och sedan film och heroes på kvällen, vill tillägga att jag nog in te varit så tjurig som jag var den dagen på länge. Varför? ingen aning jag var turig på allt och alla, speciellt min familj.
Söndag- var en sådan där dag som flöt förbi och jag kommer inte ihåg vad jag gjorde, nu kom jag på det! Jag var hem till mormor och började lite smått med porslinsmålningen, äntligen!
Idag då, jo det började med att jag inser att det är sista skolveckan innan vetenskapsrapporten ska vara klar, herregud hur ska jag binna bli klar! Jag har iaf lovet på mig att skriva klart det, jag har kommit lite framåt idag. Jag kte också under lunchen till domkyrkan och kollade om jag kunde få prata med någon av dem om mitt arbete och sedna ska jag göra en intervju. Efter skolan drog jag ner på stan och kollade tyger till balklänningen, den blir nog vinröd. Efter det så följde jag med henne ner till ABF på hennes porslinsmålningskurs och fortfatte mitt målande, jag ska dit på torsdag också.
Oj jag har insett att jag inte har ätit middag idag, det är helt sjukt, sedan jag piecade mig kan jag glömma måltider utan att märka det, aja jag fikade iaf på kursen.
Jag känner mig lite gladare till mds inför denna vecka än förra, även fast den här kommer bli stressigare, men det kommer lösa sig på något sett! Det gör det nästan alltid!
Yours truly
J
Ännu en dag...
32 timmar har gått sedan jag satte en stålpinne rakt genom min tunga och nu kan jag säga att det gör rätt ont, en rätt så obehaglig bedövande och inflamerande känsla. Jag tror jag har gått och blivit sjuk också vilket inte är bra eftersom att om jag är sjuk så försöker kroppen läka sig själv och inte piercingen först... så nu har jag ont i tungan halsen, muskelvärk och feberkänningar, usch! men är det värt det? Jag om jag nu har betalat 500 spänn så är det värt det, och klyschan säger ju den som vill vara fin får lida pin. Så det är bara att bita ihop en tag till...
Jag har känt mig rätt seg hela dagen idag vlket kan bero på att jag har hålat mig, men jag trr inte att det bara beror på det. Jag är inte alls lika tillfredställd med livet som jag har varit och nästan allt känns jobbigt. Jag har för tillfället noll koncentrationsförmåga dessutom, vilket irriterar mig. För jag orkade mycket mer förut, både psykist och fyskikt tror jag, det känns så i alla fall.
jag försökte att förklara för min lärare Mattias att jag inte kommer någonstans på gund av att jag inte httar någon ro att arbeta. Jag tror att han förstod, han var ju ändå den första som kom fram till mig och frågade om hur jag egentligen mådde. Jag känner att jag kan lita på honom, men jag känner också att jag skämms för att berätta hur läget är. Jag har ju så stora kra på mig sjäv att jag ska lyckas i skoan osv. Jag berättade också för Emil Ö att jag har mått phsykistdåligt ett tag, usch vad allvarligt det låter. men Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på någt annat sätt, för jag mår ju inte bra, men jag vet inte vad det är som utlöser den känslan. För att återgå till Emil så tror jag att han accepterade det, men ändå tror jag att han var lite förvånad. Men jag tror inte han mår så jättebra för tillfället heller. Det är ju en bitterljuv känsla att veta att någon annan också mår dåligt för då vet jag att jag inte är ensam i min närhet att må så, men jag vill ju inte att han ska må dåligt heller.
Nu ska jag fortsätta att kolla på filmen "Mina, jag och Irene", jag kommer ändå inte kunna sova på ett tag...
Hasta Luego!
I made it:)
det är i alla fall gjortoch jag är nästan stolt över att jag vågade det, fast nu i efterhand fattade jag inte att jag gjorde det det var en sådan märkligt känsla och just nu känns det som när jag hade sönder den där flärpen under tungan fast mycket värre och jag tror att jag inte kommer må så bra imorgon, aja detvisar väl sig
So long suckers!
Ny blogg, nya problem
Idag ska jag göra något väldigt spännade och nervöst och lite läskigt, jag ska göra något som jag har velat göra rätt länge, men jag har in te haft tid och när jag hade tid vågade jag inte.. Jag ska pieca min tunga, jag ska göra det för att jag tycker faktiskt att det är snyggt och coolt, jag ska göra det för jag känner att jag behöver göra något för mig själv, som jag sedan kan säga att jag vågade göra..
jag hade tänkt att göra det efter sjukgymnasten som jag ska till klockan 13,30, för jag tror inte jag hinner göra något i skolan när jag kommer tilllbaka innan vi slutar, och även om jag gör det kommer jag inte att orka göra något. Jag är nästan lite besviken på mig själv att jag inte orkar göra något, men jag får verkligen ingenting ur mig, all inspiration jag hade för några veckor sen är puts väck, jag undrar verkligen vart all ork tog vägen. En dag var den hos mig och nu är den borta och det känns inte som att jag kommer få tillbaka den på ett tag, för allting i mitt liv känns väldigt melankoliskt nu, inget är egentligen kul. Jag vet att det beror på att jag är skada och inte får göra det som har varit en stor del av mitt liv sedan jag var 11 år, alltså spela innebandy.. Det är ju faktiskt inte så länge jag ska vara borta, bara fram till jul, men det känns som en oändlighet, det som känns ännu värre är att läkarna inte riktigt vet vad det är.
Men jag känner i alla fall att det är något mer än den där jävla skadan som gör mig ledsen, men jag kan inte sätta fingret på det, och jag tror att det är därför jag tagit upp mitt bloggande med en ny blogg, som inte är så svår att gissa namnet på om det är någon som vet att jag bloggar igen. Men det är just det, ska jag skriva min bloggadress på msn, bdb, facebook? jag tror nästan att jag vill ha den här bloggen för mig själv än så länge.. jag får se sen om jag publicerar den på någon av mina inte?
So long
Jackie