Framtid
Jag känner mig lite ensam nu när jag sitter här i köket och den enda som är hemma är min bror som säkerligen inte gått utan för dörren på hela dagen. Jag behöver lite sällskap, men jag orkar inte göra någonting och jag vet inte riktigt vad jag egentligen vill skriva. Men jag har den senaste timmen kollat upp lite jobb och på något sätt återkommer jag till jobb som au pair. Jag vill verkligen göra något som blir en erfarenhet för livet och jag känner att jag inte har lust att vara kvar här så väldigt länge till. För om jag stannar kvar för länge kanske jag fastnar och det vill jag inte, för det känns som att jag är en sådan person som skulle kunna göra det. Jag vill inte leva upp till det jag ibland tror att folk tror om mig och som jag också kanske tror på. Det ger mig ångest, samma känsla som jag haft större delen av detta år, framtidsångest.
H
Hansy. Allting har sin tid. Jag peppar dig. Jag peppar dig massa. PEPP PEPP PEPP. Puss och kram!
Du kan vad du vill vännen!