Söndag
Idag skickade En kompis en länk till en sida som visade upp massa snygga människor med massa snygga kläder. Till en början blev jag mest avundsjuk på att folk har den attityden och den pondusen att våga gå i "alternativa" kläder. Men jag började mer och mer kolla på hur snygga de va, ögon, mun .... och hur smala de var. Sedan så började jag tänka i säkert en timme på att jag också vill se ut så där. Men att mina ben är förstora, min mage är för plufsig och att jag helt enkelt var för grov för att bära upp snygga kläder. sen började jag tänka att jag heller inte var tillräckligt snygg och tänkte på massa annat som hur det skulle vara att va sådär snygg och hur "underbart" det skulle vara, ja nått sånt tänkte jag. ungefär då hoppade jag in i duschen för att jag började känna mina lite äcklig och tänkte på massa sätt hur man kan bli sådär snygg. men när jag väl satt på golvet med duschslangen över mitt huvud så jag inte kunde öppna ögonen på grund av att vattnet som rann irriterade dem och att mina hörsel gångar och blev tilltäppta av vattnet. Då insåg jag att det är de här tankarna så får mig deprimerad, det är de här tankarna om utseendefixering som får mig at glömma bort att jag egentligen älskar livet. Men att sådana här tankar gör att man blundar för det som egentligen är viktigt, hur jag mår. Jag tror också att speglarna gör oss mer osäkra på oss själva. För om det inte fanns några speglar skulle i alla fall jag inte oroa mig över hur jag ser ut på samma sätt, Jag tror att jag och många andra skulle kunna acceptera sig själva mer eftersom det är bara andra som kan "döma" dig, det var kanske inte det bästa ordet. Men hur många är det liksom inte som kollar efter reflektionen av sig själv i skyltfönstret, fönsterrutan på bussen och mest av allt i spegeln så fort de får chansen? Jag är en av många skulle jag tro. Jag vet inte om jag r ute och cyklar med det här inlägget, för jag känner mig rätt så vilsen bland alla tankar.
Men jag är rätt så säker på att genom detta inlägg kommer jag inte att sluta oroa mig om hur jag ser ut, jag kommer inte sluta sminka mig och jag kommer inte sluta titta mig i speglar. Men jag hoppas att brinnande utseendefixeringen som finns i det här samhället skulle kunna svalna av lite och låt oss vara oss själva lite mer. Jag skulle vilja se mer av människors inre och kanske lite mindre av den kraft vi använder för att vårat yttre ska hjälpa oss igenom livet.
Jag tror att det är många som kan hålla med mig, men jag tror även att en del människor tycker jag har fel. Men jag behövde skriva ner mina tankar över detta, eftersom att bara en oskyldig länk, fick mig i en negativ spiral i några timmar. Jag tror också att de kan få andra i samma nedåtgående spiral eftersom att hetsen över den perfekta kroppen finns inte bara hos mig. Dessutom är det ju fascinerande att kolla på vackra människor, så det är inte konstigt att många männsikor vill se precis ut som den vackraste utav dem alla.
Jag trodde absolut inte att jag skulle skriva något värt i det här inlägget eftersom att jag inte ens haft lust att skriva något. Det har inte hånt något, och förutom de tankarna som jag hade idag har jag känt mig ganska tom. Jag har varken haft några glada eller dåliga tankar. Men ofta behöver jag inte skriva av mig om mina tankar skulle vara bra, det är ju oftast de tankar jag har problem att handska med i min hjärna som kommer på print. Så som en klasskompis brukar säga, att det är bara olyckliga människor som bloggar kan nog stämma till viss del. Jag tror att människor har behov av att reda ut sina problem och jag tycker att blogga kan vara bra i terapisyfte. Att kunna lyfta ut problemet ur sina tankar och kanske kunna reda ut dem när man väl har skrivit ner dem. Så till viss del så tror jag att det kan stämma att många olyckliga människor tar till bloggandet. Men so what? jag tycker det är bättre att folk skriver om sina problem än att de sittre inne med dem. För att sitta inne med en massa tankar och känslor som bidrar till det negativa är inte kul för någon människa som vill leva sitt liv på riktigt.
Nej nu måste jag gå och lägga mig, fast först ska jag bädda rent. Det ska bli så skönt att kryoa ner i nytvättade lakan. God natt och sov gott för imorgon börjar vi en ny vecka och en ny period i vår skola. berättar kanske om det nya projektet imorgon eller nått, projektet heter i alla fall internationella relationer, kan bli intressant.
Ps. Jag fick MVG i både samhälls och religionsdelen i vetenskapliga rapporten och jag har inte varit så glad över ett betyg sedan jag vet inte när!
PUSS
Men jag är rätt så säker på att genom detta inlägg kommer jag inte att sluta oroa mig om hur jag ser ut, jag kommer inte sluta sminka mig och jag kommer inte sluta titta mig i speglar. Men jag hoppas att brinnande utseendefixeringen som finns i det här samhället skulle kunna svalna av lite och låt oss vara oss själva lite mer. Jag skulle vilja se mer av människors inre och kanske lite mindre av den kraft vi använder för att vårat yttre ska hjälpa oss igenom livet.
Jag tror att det är många som kan hålla med mig, men jag tror även att en del människor tycker jag har fel. Men jag behövde skriva ner mina tankar över detta, eftersom att bara en oskyldig länk, fick mig i en negativ spiral i några timmar. Jag tror också att de kan få andra i samma nedåtgående spiral eftersom att hetsen över den perfekta kroppen finns inte bara hos mig. Dessutom är det ju fascinerande att kolla på vackra människor, så det är inte konstigt att många männsikor vill se precis ut som den vackraste utav dem alla.
Jag trodde absolut inte att jag skulle skriva något värt i det här inlägget eftersom att jag inte ens haft lust att skriva något. Det har inte hånt något, och förutom de tankarna som jag hade idag har jag känt mig ganska tom. Jag har varken haft några glada eller dåliga tankar. Men ofta behöver jag inte skriva av mig om mina tankar skulle vara bra, det är ju oftast de tankar jag har problem att handska med i min hjärna som kommer på print. Så som en klasskompis brukar säga, att det är bara olyckliga människor som bloggar kan nog stämma till viss del. Jag tror att människor har behov av att reda ut sina problem och jag tycker att blogga kan vara bra i terapisyfte. Att kunna lyfta ut problemet ur sina tankar och kanske kunna reda ut dem när man väl har skrivit ner dem. Så till viss del så tror jag att det kan stämma att många olyckliga människor tar till bloggandet. Men so what? jag tycker det är bättre att folk skriver om sina problem än att de sittre inne med dem. För att sitta inne med en massa tankar och känslor som bidrar till det negativa är inte kul för någon människa som vill leva sitt liv på riktigt.
Nej nu måste jag gå och lägga mig, fast först ska jag bädda rent. Det ska bli så skönt att kryoa ner i nytvättade lakan. God natt och sov gott för imorgon börjar vi en ny vecka och en ny period i vår skola. berättar kanske om det nya projektet imorgon eller nått, projektet heter i alla fall internationella relationer, kan bli intressant.
Ps. Jag fick MVG i både samhälls och religionsdelen i vetenskapliga rapporten och jag har inte varit så glad över ett betyg sedan jag vet inte när!
PUSS
Kommentarer
Postat av: jemp
jävligt bra inlägg..
kan verkligen tänka mig hur du känner, för jag är också så jävla deppig typ. blir typ deppig varje kväll för att jag alltid tänker på allt "dåligt", fast det finns ju egentlinge inget o vara deppig över. vad fan är det för fel på oss o vårt samhälle som gör att man blir deppig av ingenting? kanske lite konstig kommentar, men iallafall..
Trackback
