Lördag

Blääää.. Jag är så seg, sådana här dagar är till för att typ max gå till affären och köpa godis. Vilket blir ett problem för mig eftersom jag inte äte godis, igen. Jag har hållt upp i 23 dagar, och innan det så hade jag ett uppehåll på 10 dagar där jag åt godis. Men innan det så hade jag inte ätit godis sedan den 13 augusti. Det är en sak som jag aldrig trodde att jag skulle sluta med, men är så stolt över att jag har klarat. Jag märker faktiskt skillnad på hur jag mår och jag mår bättre när jag inte äter det, det är svårt att definera hur, men jag typ inte lika svårt begär efter sötsaker. Men jag äter iaf mörk choklad över 70% kakaohalt, ja tror jag faktiskt ska köpa en chokladkaka om jag överhuvud taget kommer upp ur min oyjamas idag.

Imorrn måste jag till gymmet och träna eftersom att jag inte tränade igår och idag är det inte värt att träna eftersom att träna dagen efter alkoholintag försämrar en bara.

Fy satan vad dåligt väder det är ute, snöblask så det stinker om det

Emil tog upp något igår, han sa att vi är varandras terapefter, vilket stämmer ganska bra. Han har blivit som Emil L var för mig förra året. Förutom att jag inte är lika beroende av Emil som jag var av Emil L och att det går att prata känsliga ämnen med honom på ett annat sätt än det gick att prata med Emil L. Däremot tycker jag att det är tråkigt att i vi slutade umgås, för jag trivdes i hans sällskap och det var aldrig obekvämt att vara med honom. Efter den här hösten så har jag märkt att jag ofta känner mig obekväm tillsammans med folk. Jag känner mig inte hemma och jag verkligen hatar att jag inte bara kan vara lite social och bara vara, utan att inte behöva anstränga mig så mycket. Det är nog det värsta med att jag inte har lika stor självkänsla och självförtroende längre. Men även fast jag försöker att tänka på mig själv att jag duger som jag är så kan man inte rå för att man känner sig värdelös ibland.

Jag börjar sakna min mamma även fast jag bara varit här i några dagar, men jag tror att det beror på att jag börjar trvias med våran nya lägenhet och att mamma verkar också göra det. Man märker på henne när det är något som ligger och irriterar henne, hon är inte lika glad och kärleksfull. Jag är som henne på ett sätt, vi båda har svårt att prata känslor och är ganska tysta av oss om det inte är något som vi känner är viktigt att säga. Vi är inga kallpratare, även om hon har blivit mycket bättre på det. Men det är väl det som är en del av evolutionen, vi ärver genetiska drag av våra föräldrar.

Nu ska jag göra kaffe, mumms, vi syns!

H

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0