hannagustin

En ny fas i mitt liv har påbörjats. För bara någon månad sedan hade jag ingen aning om vad jag ville eller hur det skulle bli efter studenten. Jag hade klump i magen nästan hela tiden, en ångest som följde mig samtidigt som pressen att prestera in i det sista i skolan fanns där hela tiden. Men det sista halvåret var kanske den bästa tiden i mitt liv. Den lyckligaste dagen var också den sista, avslutningen med en 12 år lång trygghet som alltid funnits där. Det är där jag har utvecklats mycket som människa, där jag har uppfostrats som min kära vän Emil sa i sitt avslutningsstal på studenten. Idag när jag var ute och gick för att få bort lite vardaglig ångest så insåg jag hur mycket jag kommer att sakna min tid på KG. Jag skulle kunna rabbla upp en hel lista på saker som jag kommer sakna, men mest av allt kommer jag att sakna fikarasterna det sista året. De var alldeles för många och långa, vilket resulterade i väldigt mycket stress med inlämningar den sista tiden. Men varje sekund var värt det nu i efterhand. Jag kommer minnas det sista halvåret som en vacker tid i mitt liv.

På tal om saknad, jag saknar min älskade vän Malin.

Jag gillar verkligen att jag har blivit en av hennes närmaste vänner. Jag gillar att hon en gång handplockade mig någon gång i november. Efter att ha gått i samma klass i nästan 2½ år utan att vara vänner på riktigt så känns det väldigt bra att vara den handplockade. När hon gjorde det så var jag väldigt ensam av mig och nästan lite deprimerad. Det är jag inte nu och hon, jag skulle kunna skriva att hon inte fattar hur stor del hon har i det, men ska jag vara ärlig tror jag att hon vet. Jag skrev detta på begäran av henne.

Hanna säger:

jag funderar på att börja blogga igen

Malin säger:

gör de

blogga om hur mycket du saknar mig

Men det jag skriver är sanningen, så det spelar ingen roll om det var på hennes begäran eller inte.

Vad har hänt sedan studenten? Hur ser min nya fas ut?

Efter studenten så jobbade jag tillsammans med min kusin och gudfar i hans fiskbod en vecka. Det kändes skönt att kunna tjäna in några extrapengar för vid det tillfället hade jag inget jobb över huvudtaget. Därefter åkte jag till Borlänge och tog min festival-oskuld tillsammans med Malin, Sabina, Jempa och Frida. Veckorna efter det var ganska slappa, men sedan inträffade något som jag fortfarande är ganska förvånad över. Min syster fixade så att jag fick komma på arbetsintervju på Subway. Jag orkar inte dra den historien idag, kanske vid ett senare tillfälle. Men i nuläget så har jag antagligen fått en anställning på Subway (det är inte helt säkert än). Det känns bra att ha något att göra, och mina planer är att jobba där ett tag.

Oj vad mycket det finns att skriva om helt plötsligt, jag som inte har någon skrivlust på flera månader känns det som.

Malin vad tycker du om mitt första inlägg på väldigt väldigt länge?

H