Ensamma hemma, känslor och sommar i P1
Jag älskar att gå ut och gå sent på kvällarna och jag går alltid mot Björnö, den bästa sträcka är när jag går från pappa till Björnö och sedan går jag femman där och sedan tillbaka hem. Det är så oerhört vackert och när jag är ute och går med bra musik i lurarna så blir det lättare att uppskatta livet. Jag bearbetar så oerhört mycket känslor och tankar och det är inte sällan tårar rinner ner för mina kinder av både lycka och förtvivlan.
Idag gick jag hemifrån mamma till Björnöbron och tillbaka, det blåser väldigt mycket ute nu och det är ganska mörkt för att vara en julinatt. Under min promenad slutade jag vid ett tillfälle ta intryck från verkligheten och var helt instängd i mig själv. Vid det tillfället kände jag något bekant men väldigt annorlunda, jag var nästan helt säker på att jag när som helst skulle lyfta från marken och flyga iväg. Det kändes som att jag levde i en dröm, en dröm där jag flyger över staden. Den känslan är exakt samma känsla som jag har när drömmer att jag kan flyga på nätterna. Det är en häftig känsla som tyvärr inte var sann och bara varade i ett tiotal sekunder. Men det kändes ändå magiskt.
Jag och Elin är ensamma hemma hos mamma fram till torsdag morgon, hittills så har vi skapat en ganska stor disk eftersom att disken sedan gårdagen heller inte är diskad. Men förutom det så har vi klarat oss ganska bra. Vi har käkat hamburgertallrik, godis, popcorn och morötter och dip, hur gott som helst. Men bara för att vi käkat så onyttigt och för att Malin skrev ett inlägg på sin blogg att hon börjat träna, så började jag få skuldkänslor medan jag satt och läste hennes inlägg med godispåsen i högsta hugg. Därför valde jag att gå ut och gå, jag lyssnade på mitt favoritradioprogram som har repris varje dag klockan 22,12. Programmet heter Sommar i P1 och idag var Johan Lindeberg sommarvärd, han är modedesigner och var skapare av märket J.Lindeberg. Det är väldigt intressant att lyssna om andras liv och erfarenheter och varför saker i deras liv blev som de blev. Det roligaste Sommar-programmet jag lyssnat på var när Filip och Fredrik hade ett sommarprogram tillsammans, där pratade dom om det fascination för USA. Jag låg och lyssnade på pod-versionen av programmet i min I-pod klockan var runt tre på natten och jag kunde inte sova som vanligt. Om någon i min familj hade varit vaken hade dom nog undrat vad som stod på, för jag låg och skrattade i min säng med ögonen stängda, det var kolsvart i rummet och det var mitt i natten. Det roligaste i programmet var nog när en dam som var väldigt ja, kurvig?, hade raggat upp Fredrik och de satt i en bil på väg hem till henne för att ja, ha sex? Damen svänger förbi KFC för att ”grab a snack” och kommer ut med en stor hink med flottiga friterade kycklingvingar och säkert tio olika dipsåser. Damen säger då med en väldigt sydamerikansk dialekt ”i'm kind of a dip-sauce-girl”. Alltså jag skrattade så mycket åt det, men det värsta var när Filip skulle förklara varför Fredrik ens följde med damen. Han liknade det med människor som vill sätta på rockstjärnor bara för att dom är kända, dvs groupies. Fredrik vara alltså en groupie men denna dams enda kvalifikation var att hon var amerikanska. Det betyder alltså att han skulle kunna sätta på alla kvinnliga medborgare i USA och se det som en statusbringare. Då har man en big crusch på USA, haha!
Jag tror att programmet fortfarande går att ladda ner från sommararkivet på sr.se/sommar för er som är intresserade.
H
