Skrivkramp
Jag undrar var min inspiration till att skriva har tagit vägen någonstans? För bara två månader sen hade jag hur mycket som helst att skriva. Nu är det som en spärr som är i vägen, det är inte så att jag inte vill skriva. Utan jag har inget att skriva om, mer än vad jag gjort under dagen på min blogg. Det finns ingen fortsättning i mig.
Jag har ju en dröm att kanske någon dag ha en berättelse klar som jag kan vara stolt över. Jag har inget mål om att det ska bli en bok, men nånting som jag kan känna att det här gjort. Det finns någonting som är påbörjat men för tillfället är det mest massor av olika texter som inte har koppling till varandra. Jag skulle säkert bara behöva diskutera det jag skrivit med någon för att kunna komma framåt, men det känns jobbigt. Det känns så personligt, som att jag lämnar ut mig själv helt naken. Det krävs att man litar på sin egen förmåga och jag beundrar dem som vågar lämna sig så öppna.
Kommentarer
Trackback