hannagustin

Egentligen har jag massor att skriva om, tankar som rusar runt i mitt huvud. Men en egenskap jag har är att inte få ord på min känslor och tankar, en egenskap som i 9 fall av 10 inte är till det bättre. Dessutom känns alla tankar på något sätt för privata för att skrivas eller uttalas. Om jag skulle offentliggöra dem så är jag öppen, och vem som helst kan ta kniven och döma mig. Men oftast så är det väl fel? men jag är ju rädd för det, därför undviker jag det. Undviker det lika mycket som alla andra som är rädda för att bli sårade, rädd för att sanningen gör alldeles ont. Vi är ju bara människor, eller?