Godishalsband
Jag älskar godishalsband, det är inte bara så att det är grymt gott. Utan det får mig att bli lite nostalgisk och jag tänker tillbaka på de veckan som vi tillbringade varje sommar i Riddarhyttan på Liens camping när jag var barn. Då gick dagarna ut på att bada i sjön som fanns där, plocka blåbär, grilla korv, leka med slaggstenar och köpa godis och glass i den lilla campingkiosken som fanns där. Jag brukade leka med min kompis Linn och vi kollade på småpojkar och tog kvällsdopp och vi hade alltid godis i fickorna och det var inte sällan man hade ett godishalsband runt halsen.
Dessutom är godishalsbanden grymt snygga. Jag älskar alla färger på dem och att de ser så barnsliga ut. Kolla vad fashion det är med godishalsband :D
H
Shopping med Elin och Mamma
Hoppas jag hittar något fint.
H
Lay me down in sheets of linen...
Idag har varit en ganska dålig dag, jag har känt mig sådär hjälplös och ledsen som man gör ibland. Det känns som att mycket händer i mitt liv för tillfället, men att jag ändå bara går och väntar på något som ska hända, jag får ont i magen. Mycket har snurrat runt i mitt huvud och för att jag ska kunna lugna ner mig så har jag umgåtts jag med min far. Vi har gjort en Spotifylista med bara massa klassiker från alla tider, den är riktigt bra. En stund så kändes det bra igen när jag dansade runt i lägenheten toner av Tiny dancer, Where the streets have no name och Wether with you.
Inatt så ska jag jobba igen, jag börjar jobbet klocka 23 och slutar 3,30, vilket betyder att jag börjar om en och en halv timme. Igår jobbade jag också natt, det var faktiskt kul att speeda på lite men det var verkligen svårt att somna inatt, somnade nog inte fören klockan var 5 på morgonen.
Jag ska nog sminka mig nu, så jag ser lite anständig åt på jobbet.
H
Rastlös
Jag jobbar natt idag/imorgon och jag börjar klockan halv ett inatt, det kommer bli spännanade och se hur stressigt och hur det är att vara den som serverar fyllekäk till massa överförfriskade människor.
Jag ska träffa Ellen snart, så min rastlöshet kommer nog att försvinna. Vi ska kolla på film hemma hos mig, men jag hopppas lite på att vi gör det hos min pappa istället för min mamma, även fast vi bestämde hos mamma. Men mina argumnet är att vi ska göra det hos pappa för att, han har bättre och större tv, fler filmer och för att jag inte orkar ta mig till min mamma.
Pappa ska snart åka och hälsa på min syster och hennes barn, jag skulle också vilja följa med. Men man kan ju inte vara på två ställen på samma gång.
H
Spotify
I detta inlägg ska jag hylla Spotify.
Spotify är nog det smartaste program som gjorts på väldigt länge, det finns ju så mycket att välja på. Jag har ju tidigare haft förmånen att ha ett ”musiksamlarfreak” till pappa, så för mig har det egentligen inte rått någon nöd. Men det har mestadels varit han som valt ut musik åt mig som jag hade i i-poden. Men med Spotify har det blivit mycket enklare för mig att hitta ny bra musik på egen hand. Jag kan tänka mig att människor som inte har laddat ner musik tidigare och inte haft en pappa som min tycker att det är rena guldgruvan med Spotify. De har säkerligen också hittat flera nya favoriter som de inte skulle ha hittat om inte Spotify funnits. För det har jag, de senaste jag har hittat är Jaymay, A fine Frenzy och min favoritlåt för tillfället, Love – Elin Ruth Sigvardsson feat Lars Eriksson (han från förra årets idol).
Nu ska jag nog ut och promenera. Sen måste jag nog försöka att gå och lägga mig tidigt ikväll ska öppna själv imorgon på jobbet.
H
Ensamma hemma, känslor och sommar i P1
Jag älskar att gå ut och gå sent på kvällarna och jag går alltid mot Björnö, den bästa sträcka är när jag går från pappa till Björnö och sedan går jag femman där och sedan tillbaka hem. Det är så oerhört vackert och när jag är ute och går med bra musik i lurarna så blir det lättare att uppskatta livet. Jag bearbetar så oerhört mycket känslor och tankar och det är inte sällan tårar rinner ner för mina kinder av både lycka och förtvivlan.
Idag gick jag hemifrån mamma till Björnöbron och tillbaka, det blåser väldigt mycket ute nu och det är ganska mörkt för att vara en julinatt. Under min promenad slutade jag vid ett tillfälle ta intryck från verkligheten och var helt instängd i mig själv. Vid det tillfället kände jag något bekant men väldigt annorlunda, jag var nästan helt säker på att jag när som helst skulle lyfta från marken och flyga iväg. Det kändes som att jag levde i en dröm, en dröm där jag flyger över staden. Den känslan är exakt samma känsla som jag har när drömmer att jag kan flyga på nätterna. Det är en häftig känsla som tyvärr inte var sann och bara varade i ett tiotal sekunder. Men det kändes ändå magiskt.
Jag och Elin är ensamma hemma hos mamma fram till torsdag morgon, hittills så har vi skapat en ganska stor disk eftersom att disken sedan gårdagen heller inte är diskad. Men förutom det så har vi klarat oss ganska bra. Vi har käkat hamburgertallrik, godis, popcorn och morötter och dip, hur gott som helst. Men bara för att vi käkat så onyttigt och för att Malin skrev ett inlägg på sin blogg att hon börjat träna, så började jag få skuldkänslor medan jag satt och läste hennes inlägg med godispåsen i högsta hugg. Därför valde jag att gå ut och gå, jag lyssnade på mitt favoritradioprogram som har repris varje dag klockan 22,12. Programmet heter Sommar i P1 och idag var Johan Lindeberg sommarvärd, han är modedesigner och var skapare av märket J.Lindeberg. Det är väldigt intressant att lyssna om andras liv och erfarenheter och varför saker i deras liv blev som de blev. Det roligaste Sommar-programmet jag lyssnat på var när Filip och Fredrik hade ett sommarprogram tillsammans, där pratade dom om det fascination för USA. Jag låg och lyssnade på pod-versionen av programmet i min I-pod klockan var runt tre på natten och jag kunde inte sova som vanligt. Om någon i min familj hade varit vaken hade dom nog undrat vad som stod på, för jag låg och skrattade i min säng med ögonen stängda, det var kolsvart i rummet och det var mitt i natten. Det roligaste i programmet var nog när en dam som var väldigt ja, kurvig?, hade raggat upp Fredrik och de satt i en bil på väg hem till henne för att ja, ha sex? Damen svänger förbi KFC för att ”grab a snack” och kommer ut med en stor hink med flottiga friterade kycklingvingar och säkert tio olika dipsåser. Damen säger då med en väldigt sydamerikansk dialekt ”i'm kind of a dip-sauce-girl”. Alltså jag skrattade så mycket åt det, men det värsta var när Filip skulle förklara varför Fredrik ens följde med damen. Han liknade det med människor som vill sätta på rockstjärnor bara för att dom är kända, dvs groupies. Fredrik vara alltså en groupie men denna dams enda kvalifikation var att hon var amerikanska. Det betyder alltså att han skulle kunna sätta på alla kvinnliga medborgare i USA och se det som en statusbringare. Då har man en big crusch på USA, haha!
Jag tror att programmet fortfarande går att ladda ner från sommararkivet på sr.se/sommar för er som är intresserade.
H
Moonstruck
Imorgon är jag ledig och jag har inga planer över huvudtaget, förutom att hämta min egen dator. Sedan jag fick den kan jag inte vara utan den, det är min älskling. Det är nog den bästa presenten jag någonsin fått, men inte den som berört mig mest. För den present som berörde mig mest var när jag fick en biljett till Elton Johan jjulen 2006. För det kom så oväntat och jag blev så glad för jag ville verkligen se honom och hade frågat min pappa om vi kunde åka, men han hade tvekat och jag hade sedan glömt det. Glädjetårar rann ner för min kinder när jag hittade biljetten i kuvertet. På kuvertet stod det, jag tror det kommer ta en lång lång tid, vilket är en översättning av en textrad i låten Rocket man. Vilket ledde mig tillbaka till rymdtemat...
Nu är jag alldeles för trött för mitt eget bästa men jag ska göra en spotifylista först med temat rymden.
Nu så... det är en kort rymdlista med låtar som på något sätt har kopping till temat, gammalt som (hyffsat) nytt...
H
Nattmacka
Sedan jag bestämde mig för att börja blogga igen så har mitt intresse för att skriva igen ökat något otroligt. Jag har faktiskt börja skriva något som inte kommer att läggas ut på denna blogg, men som kanske kan bli något större. Jag har de senaste året börjat tycka om att skriva och jag inspireras av andra människor som skriver. En människa som kan beskriva ting och känslor på sitt eget sätt och med sin egna stil, men samtidigt låter läsaren förstå och ryckas med är så fascinerande. Dessutom så måste jag skryta med att jag fick stipendium i humaniora, vilket innefattar språk och skrivande. Att få ett stipendium är bekräftelse på att andra tycker om det man har gjort och det stipendiet slår alla medaljer jag tidigare fått. För det här gjorde jag helt själv och jag är oerhört stolt och tacksam att mina lärare valde mig. Okej, lite självgod måste man få vara? Jag tror i alla fall att det har sporrat mig till att börja blogga igen och fått mig att börja skriva på vad det nu är jag skriver,
Jag sitter nu hemma vid köksbordet och jag har precis käkat nattmacka och druckit thé, det är lite tråkigt att göra det ensam. Jag önskar att Johannes och Ellen skulle kunna vara här, för det var så mysigt sist vi gjorde det. Hela fenomenet nattmacka blir så mycket bättre tillsammans med vänner, att sitta tillsammans hemma hos någon, äta mackor och dricka thé samtidigt som man lyssnar på bra musik. Mitt tips är lugn musik eller vispop, jag föreslår Lars Winnerbäck, Caj Karlsson, David Urwitz eller Anna Järvinen. Det ska helst vara svenskt också, det blir mer personligt då. Fast jag lyssnar på elvis nu, men jag ska nog byta. Någon som har något bra tips?
H
Att bli mänsklig efter sin död
Den här låten är en av mina favoriter
H
Bekräftelse
Idag blev det bekräftat, jag har fått jobbet på Subway. Det känns verkligen hur skönt som helst att tjäna lite pengar och ha saker att göra om dagarna. Jag vet inte hur mycket jag tjänar än och jag vet inte hur mycket jag kommer att jobba, men nu i början ser det ut att bli runt 3-4 gånger i veckan.
Det var verkligen hur skönt som helst att få det bekräftat och nu slipper jag att gå runt och vara ovetande om hur min framtid kommer att se ut. Att ha en oviss framtid, som jag har haft de senaste månaderna har både varit skönt och väldigt krävande. För min kropp fungerar som bäst när det finns rutiner. Sedan studenten har bra rutiner varit en bristvara, dåligt med träning, dåliga matvanor och sena nätter. Sedan förra veckan har jag somnat som tidigast kl 2 på natten. Att gå och lägga sig sådär sent gör att man blir lika trött på morgonen (dagen) som man var när man somnade natten innan.
Jag ska försöka vända på dygnet snart. Det känns ganska motsägelsefullt att skriva det nu när klockan snart är ett och jag kunde ha gått och lagt mig för ett tag sen. Men datorn lockade mer, även fast jag vet att jag kommer vara väldigt trött imorgon när jag börjar jobba klockan 9, dvs säga om drygt 8 timmar.
Jag måste därför sluta att skriva nu och lägga mig och sova.
God natt och sov gott!
PS. Jag är taggad men texten "property of youghurt" på svanken, Tack Oscar, haha.... DS
H
Ett avslut blir en ny början.
En ny fas i mitt liv har påbörjats. För bara någon månad sedan hade jag ingen aning om vad jag ville eller hur det skulle bli efter studenten. Jag hade klump i magen nästan hela tiden, en ångest som följde mig samtidigt som pressen att prestera in i det sista i skolan fanns där hela tiden. Men det sista halvåret var kanske den bästa tiden i mitt liv. Den lyckligaste dagen var också den sista, avslutningen med en 12 år lång trygghet som alltid funnits där. Det är där jag har utvecklats mycket som människa, där jag har uppfostrats som min kära vän Emil sa i sitt avslutningsstal på studenten. Idag när jag var ute och gick för att få bort lite vardaglig ångest så insåg jag hur mycket jag kommer att sakna min tid på KG. Jag skulle kunna rabbla upp en hel lista på saker som jag kommer sakna, men mest av allt kommer jag att sakna fikarasterna det sista året. De var alldeles för många och långa, vilket resulterade i väldigt mycket stress med inlämningar den sista tiden. Men varje sekund var värt det nu i efterhand. Jag kommer minnas det sista halvåret som en vacker tid i mitt liv.
På tal om saknad, jag saknar min älskade vän Malin.
Jag gillar verkligen att jag har blivit en av hennes närmaste vänner. Jag gillar att hon en gång handplockade mig någon gång i november. Efter att ha gått i samma klass i nästan 2½ år utan att vara vänner på riktigt så känns det väldigt bra att vara den handplockade. När hon gjorde det så var jag väldigt ensam av mig och nästan lite deprimerad. Det är jag inte nu och hon, jag skulle kunna skriva att hon inte fattar hur stor del hon har i det, men ska jag vara ärlig tror jag att hon vet. Jag skrev detta på begäran av henne.
Hanna säger:
jag funderar på att börja blogga igen
Malin säger:
gör de
blogga om hur mycket du saknar mig
Men det jag skriver är sanningen, så det spelar ingen roll om det var på hennes begäran eller inte.
Vad har hänt sedan studenten? Hur ser min nya fas ut?
Efter studenten så jobbade jag tillsammans med min kusin och gudfar i hans fiskbod en vecka. Det kändes skönt att kunna tjäna in några extrapengar för vid det tillfället hade jag inget jobb över huvudtaget. Därefter åkte jag till Borlänge och tog min festival-oskuld tillsammans med Malin, Sabina, Jempa och Frida. Veckorna efter det var ganska slappa, men sedan inträffade något som jag fortfarande är ganska förvånad över. Min syster fixade så att jag fick komma på arbetsintervju på Subway. Jag orkar inte dra den historien idag, kanske vid ett senare tillfälle. Men i nuläget så har jag antagligen fått en anställning på Subway (det är inte helt säkert än). Det känns bra att ha något att göra, och mina planer är att jobba där ett tag.
Oj vad mycket det finns att skriva om helt plötsligt, jag som inte har någon skrivlust på flera månader känns det som.
Malin vad tycker du om mitt första inlägg på väldigt väldigt länge?
H