hannagustin

För ett år sedan.. jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde för ett år sedan, jag hade tappat uppfattningen om vem jag var. Jag var helt seriös med att jag inte kunde agera normalt i sociala sammanhang, jag visste att folk tyckte att jag var knäpp. Därför drog jag mig undan och det gjorde att jag blev mer emotionellt instabil än tidigare. Mycket av detta berodde på att jag precis insett att jag spelar i ett innebandylag som inte ser mig, jag var nästintill osynlig. Det är svårt hitta en roll i ett lag med så mycket stjärnor, när man är junior som också vill ta plats. Men om jag någon gång försökte ta mig i kragen och agera "normalt", som jag trodde man skulle bete sig, fick jag inget gensvar. Dessutom drog jag på mig en skada som visade sig aldrig skulle läka ordentligt. Jag kunde inte träna och därför blev jag ännu mer utanför i gruppen och det påverkade hur jag betedde mig i skolan. Jag kommer ihåg hur jag kunde sitta och fika tillsammans med några klasskompisar och tänka dåliga tankar om saker jag sa eller gjorde. "Nej Hanna vad håller du på med? Varför säger du så? Du ser väl hur dom kollar på dig? Inte undra att ingen vill vara med dig!", samtidigt försökte jag hänga med i samtalen som pågick. Jag sitter och skrattar åt det nu, men jag var på fullaste allvar seriös med vad jag tänkte då.

 

Det var en märklig tid... Jag levde mest i egna tankar och jag hade ingen aning om hur min framtid skulle se ut. För i min värld fanns det bara innebandy, det var det enda jag kände till. Idag har jag gjort mig av med min sporttjej-stämpel, jag hoppade av mina innebandydrömmar. Jag trodde aldrig jag skulle droppa, för jag var inte sån, jag såg ner på folk som gav upp.

 

Men jag tror nu i efterhand att det var meningen och jag ångrar det inte. För tänk vad jag hade missat om jag stannat?

 

 

Nu är ju frågan, ska jag försöka sova eller inte? Egentligen borde svaret vara självklart, men som för alla andra som gillar att nattsudda. Även fast man vet att man kommer vara hur trött som helst imorgon, är det inte lika enkelt. Det har varit en effektiv tisdag idag, jag har hunnit göra massor av vuxengöra som man måste göra.

Min mamma har bokat tid på romerska badet på måndag till henne och mig, plus massage 30 minuter. Jag ser verkligen fram emot det, jag har aldrig varit på proffesionell massage. Men jag ser också fram emot att spendera hela dagen tillsammans med min mor. Det känns som att det behövs, vi har liksom bara låtit tiden gå förbi oss. Men om du läser detta så vill jag bara säga att jag älskar dig, hur mycket som helst!

Idag kände jag att jag behövde göra rätt för mig, så jag klev upp vid halv tio och började tvätta kläder. Sedan tog jag det lite lungt och kollade på 5:e avsnittet av heroes, så jä*la bra. Men sedan till det mest väsentliga, jag lagar mat, på riktigt dessutom. Inget halvfabrikat här heller, jag vet inte hur det kommer att smaka. Men jag har i vilket fall lagat köttfärslimpa och kokt potatis, sedan ska jag reda sås. Det är verkligen hur bra som helst med recept på internet, för då slipper man bry sig och att dra fram och bläddra i massa kokböcker.

Om det skulle smaka bra så tror jag att jag ska laga mat på trosdag också, jag ska nog göra flygande jakob då. Det är typ hur gott som helst men man kommer aldrig på att man kan laga till det, måste säga till pappa att köpa hem kyckling och jordnötter. Nötter i mat är ju typ hur gott som helst!

Nu måste jag hoppa in i duschen eftersom jag också har varit ute på en kort löprunda. Imorgon är jag nog redo för lite innebandy också.

PS. det smakade bra :D

Det var ett tag sedan jag skrev nu, jag har känt mig tom på ord värda att skriva ner. Inget har riktigt "crossed my mind", Inte för att det gjort det nu heller men jag känner att något behövs skrivas. Sedan sist har jag sagt upp mig på sillen, inte helt oväntat och väldigt nödvändigt. Jag behöver vara mer ledig än vad jag är idag, även om det innebär att jag kommer att vara ledig på mån och tis när det ändå in te finns något att göra. Men min hälsa behöver förbättras och för att det ska hinnas med så måste jag ha någon ledig dag i veckan.

Jag gjorde också högskoleprovet i lördags, som förväntat tror jag att mitt resultat är väldigt dåligt. Men vem vet?

Jag har köpt en kappa, den är svart, stor och mysig... nu behöver jag en halsduk i någon snygg färg.

Idag är det tisdag och just nu sitter min vän Mallan på tåget till Västerås, jag längtar lika mycket varje gång hon kommer till stan. Ibland känns det tom bra när hon är här fast jag inte hinner träffa henne, för då är hon ju i alla fall här. Våra planer för dagen är att äta lunch tillsammans med Malin Lewander, det ska bli askul för henne har vi ju inte träffat på evigheter ju. Hon har flyttat till Båstad och pluggar till mediasäljare där, för er som inte visste. Jag hoppas sedan att vi hinner kolla i butiker, jag är sugen på att hitta något fint. Sedan ska jag gå och leka trevlig på jobbet i fyra timmar och då ska Mallan spela fotboll. Sen ska vi nog kolla på film och trängas i min säng.. mys.

Nu måste jag bli nyttig igen känner jag.. Hela förra veckan åt jag ute nästan varje dag och mer än hälften av gångerna så blev det Subway. Jag känner mig som Malin när hon bodde in Västerås för då levde hon nästan bara på mackor. Jag tror dessutom inte att bröd är så bra för hälsan, jag tror att det bara sväller kroppen. Samma jag har haft ett oupphörligt behov att få i mig socker i en veckas tid, ej bra. Nej det får bli att ta med matsäck till sillen, sluta käka kakor på Subway och inte köpa fikabröd och godis i fiskeboden. Men jag är ju så lat, jag orkar inte laga mat, jag struntar hellre i det och tar en macka istället.

Det var så länge sedan men ändå så normalt. Lika bekvämt som det brukar vara när vi är på blomstergatan, det var som vanligt. På något underligt vis så var vi samlade nästan hela truppen på blomstergatan igen, efter att ha varit ifrån varandra väldigt länge. Vi är så spridda nu, Malin bor i Fagersta, Jossan bor i Sura, Malinw har flytt landet och jag och Martina jobbar arslet av oss här i Västerås. Det blir väldigt sällan vi träffas, men igår lyckades vi och jag har verkligen saknat den bekväma och trånga känslan på 29 kvadrat.

 

Jag kom dit runt 10 på kvällen och vi började kolla på en film som Malin fått med i Elle-tidningen. Det var en film som handlade om Coco Chanel, men det var inte den nya som visas på bio nu. Men det var i vilket fall en riktigt vacker och underbar film. Jag var inte ensam om att inspireras av denna dam, hennes sett att klä kvinnor i det kvinnor vill klä sig i. Jag förstår verkligen varför hon blev så stor i modebranschen som hon blev, hon var en revolutionär. En mening i filmen som skådespelaren som spelade Coco sade var, Freedom is never out in fashion. Vilket är väldigt sant, men inte bara inom mode, utan inom musik och litteratur också. Att protestera mot det som inte är tillåtet genom kläder musik och litteratur är så coolt.

 

En hemmakväll blev en utekväll, jag hade tänkt mig en skön hemmakväll eftersom jag bara jobbade till 22 idag. Men istället så bjöd Helin med mig ut och jag hängde med henne och Sahar på Å efter jobbet. Det var kul att var träffa sin co-workers utanför jobbet för en gångs skull. Men vid 12 så skulle dem dra hem eftersom de skulle jobba dagen efter, så det blev att ringa min partypingla. Jag och Emmi drog till Silk i en timme och dansade till dålig rockmusik tillsammans med massa utbytestudenter. Emmi kände sig inte hemma bland galna rockfantaster och det märkes på hennes vassa armbågar, haha.

Nu är jag hemma och jag hann smälla i mig en subwaymacka på vägen, skönt. På min cykeltur hem så stötte jag på sammalagt 8 harar. Varav 4 låg sött och sov på gräsmattan längs vattnet, det är ganska häftigt att se så många på en gång. Ett annat djur som är sött är getter och om jag någon gång i mitt liv flyttar ut på landet skulle jag vilja ha små dvärggetter och pyssla om. För dem är så gosiga och helt dumma i huvudet! Sen så ska jag nog skaffa en katt också, men jag vill inte ha någon söt katt, utan jag vill ha en cool, annars får det vara. Men det får bli i framtiden...


En annan grej, Emil är hemma! Jag är så glad, för jag har saknat honom och han har saknat mig, för det sa han faktiskt. Så vi ska träffas någon gång i veckan och då ska han berätta allt om Afrika och hans resa.

Jag sitter i min säng opch lyssnar på hur elin slår in julklappar, ja ni läste rätt! Hon var som jag tidigare kanske skrev i shoppingparadiset Gekås, Ullared igår och hon köpte helt enkelt sina julklappar där. Smart eller patetiskt? Jag vill nog säga smart, även fast det är drygt två månader kvar till julafton. Dock så är det ju inte riktigt någon julkänsla över hennes köp och inslagning.

Jag älskar julen, jag älskar känslan man har inför, även om den inte är lika stark som den var när jag var liten. Men jag tycker om pyntet, ljusen och dofterna av julen. Jag brukar längta efter julen långt innan det är dags, vissa år har min julkänsla kommit redan i augusti. Men i år har den inte kommit än, jag tror det beror på att jag inte går i skolan och inte har någon dödtid att skryta om. 

Åh vad jag älskar att folk kommer och flörtar med mig på jobbet, det roliga att det händer väldigt ofta. Idag så var det en liten pojke som försökte snylta en gratismacka och efter ett tag så verkade jag mer intressant än mackan. Han frågade vad våra barn skulle heta osv, men grejen var den att när han frågade vad jag hette, insåg han att jag är syster till Anton som går i hans klass. Vilket innebär att killen är fyra år yngre, attans, jag som trodde att jag fått till det. Jag blev helt plötsligt mycket mer intressant och hans tjejkompis började filma mig när jag jobbade, det kändes weird. Men det är ju kul att vara eftertraktad....

Just ja, jag har blivit ett hot mot mig själv och borde inte vistas i lokaler där kanter av alla dess slag finns inom räckhåll, för snart slår jag ihjäl mig. Jag har slagit i varenda kroppsdel jag har, ja t.om där nere och aj vad ont det gör. Men det värsta var när jag skulle gå upp för trappen efter jobbet och jag ramlar i trappen på väg upp. Jag slog i armbågen så  hårt att jag skrek rätt ut (nej det gjorde jag inte, sluta överdriv). Sjukt ont gjorde det i vilket fall och jag får se om jag klarar mig helskinnad, gul och blå kommer jag säkerligen bli.

Okej nu är min favorit låt denna ...

Jag vet vart pengarna kommer ifrån, det var min snälla mamma som satte in mina kontanter jag hade hemma hos henne på mitt konto. Mysteriet är löst och jag hade inte fått någon bonus för att jag är en sådan snäll och rar flicka.

Nyss när jag skulle kolla mitt konto så såg jag att jag fått en lön på 1250 kronor idag. Men grejen är den, jag vet inte vart de kommer ifrån, skulle gärna vilja veta. För jag har ju redan fått mina pengar från subway och jag har ju inte börjat fått lön från sillen, för det ska ju komma nästa månad. Hur kollar man vart det komer ifrån?

driving around with no destination
I'm watching the sun of tomorrow
maybe I'll find a good explanation
why you hit me with an arrow

I don't want to know what's best
Like it or not, I'm about to fall
Need to get this of my chest
I need you, that's all.

Idag, har varit en underlig dag... både på ett bra och dåligt sätt. Det som är bra är att jag insett mina begränsningar, att ha tre deltidjobb krävs mycket för att orka och jag är ingen superwoman. Jag sjukanmälde mig efter en timmes arbete på silentium, jag fick panik, jag orkade inte låtsas som att jag orkade och jag fick tunghäfta i varannan mening. därför gick jag där ifrån, jag strövade runt på stan i en halvtimme och var tvungen att tänka på att inte stressa när jag kollade runt i butikerna. När stan stängde gick jag till subway och umgicks lite med Helin som jobbade. Därefter gick vi tillsammans till personalmötet som var hos Martin, det var skönt att prata ut om problemen som vi haft de senaste månaderna. Förhoppningsvis ska vi i fortsättningen inte behöva jobba under sådan stress som vi hade i helgen igen.

Så imorgon blir det att försöka göra så lite som möjligt, kanske ta en promenad? Jag har ju inte riktigt kunna göra någonting den senaste veckansom inte innefattat jobb. Sedan har jag bytt bort mitt pass på torsdag, men då kanske jag jobbar med Mats, har inte riktigt bestämt mig.

Nu kommer min dator att dö snart för jag har lämnat min laddare hos mamma, eftersom hon ska åka och hämta ut min egna laddare imorgon.

Jag är helt slutkörd, jag orkar inte ens blunda eftersom jag blir stressad av att försöka slappna av. Sedan i torsdags natt har jag jobbat nästan konstant, tre nätter i rad och fisken igår och idag. Jag har jobbat 39 timmar , dvs nästan en veckas arbete på sedan i torsdags kväll. I've been working my ass off.

PLUS: Jag har insett att Kings of convenience är mysig och lättsmält pop att lyssna på, men på ett nästan lite likgilltigt sätt.
MINUS: Kaoset på subban.

Jag har precis kollat klart på filmen Across the Universe, det är andra gången jag såg på den. Men den är verkligen lika bra som sist jag såg den, om inte ännu bättre. För er som inte sett den så är det en film som är inspirerad av tiden då The Beatles var aktiva och man kan nästan säga att det är en musikalfilm. Det är i alla fall bara massa Beatleslåtar som spelas under filmen och jag upplever filmen som ett konstverk tillängnat Beatles. Helt underbar är den och anledningen till varför jag satte på den var att jag hörde en cover av låten Across the universe i filmen Pleasantville som Anton kollade på igår. Jag blir så glad när jag återupptäcker gamla låtar som jag glömt, jag blev också glad när jag hittade sountracket till filmen på Spotify.

Jag tycker att ni som har chans att se filmen ska göra det, den är inte som alla andra filmer och dessutom inser man hur bra Beatles fortfande är.

Jag undrar var min inspiration till att skriva har tagit vägen någonstans? För bara två månader sen hade jag hur mycket som helst att skriva. Nu är det som en spärr som är i vägen, det är inte så att jag inte vill skriva. Utan jag har inget att skriva om, mer än vad jag gjort under dagen på min blogg. Det finns ingen fortsättning i mig.

 

Jag har ju en dröm att kanske någon dag ha en berättelse klar som jag kan vara stolt över. Jag har inget mål om att det ska bli en bok, men nånting som jag kan känna att det här gjort. Det finns någonting som är påbörjat men för tillfället är det mest massor av olika texter som inte har koppling till varandra. Jag skulle säkert bara behöva diskutera det jag skrivit med någon för att kunna komma framåt, men det känns jobbigt. Det känns så personligt, som att jag lämnar ut mig själv helt naken. Det krävs att man litar på sin egen förmåga och jag beundrar dem som vågar lämna sig så öppna.

 

Just nu..

Är jag hungrig, men orkar inte äta känns onödigt när jag ändå ska sova snart
Lyssnar jag för första gången på Paulo Nutini och kan inte bestämma mig om jag tycker det är bra eller ej.
Skulle jag vilja att typ the Kooks hade släppt ett nytt album så jag kunde lyssna sönder den.
Ligger jag i min säng och funderar på om jag ska gå ut och träna imorgon
Ska jag nog kolla på en film

ciao